Varför ??

Klyschan som säger att den som drabbas av sorg hamnar där för att den klarar av det, men varför testas på nytt,  igen...
Jag förlorade två av mina närmsta inom 27 månader och smällarna fortsätter men inte en bråkdel av vad en vän får gå genom nu..

Förlora o begrava ett barn är så onaturligt fel att det finns inte att sen behöva göra det igen är så fel, sånt som inte skulle hända.....
Adam jag undrar vad du kämpade med och var det ett rop på hjälpen eller orkade du inte mer....?

Din bror har räckt dig handen och på andra sidan möts ni igen.
Vila i frid Anton & Adam, Nagijala är evigheten o nu behöver ni aldrig sakna varandra. Mamma, bröderna o släkt, vänner kommer sen men ni får vänta länge. Deras tid på jorden är inte klar än.

                                                       

                                                     RIP ANTON & ADAM

Terapi nr 2 genomförd !

Nu är min kista klar och en del känslor med den kom, 

tankarna for mycket under tiden jag målade och hamrade. 

Hamrade in många känslor och strök med kärlek på min sorg.

Faktisk väldig nöjd och stolt över att jag klarade av det. 

Under färgen kommer alltid mina minnen finnas kvar

Saknar er, men vet att vi ses igen <3 br="">

Nu pyste ventilen....

En dag i taget var det va ???

Nu blev det en timme, lååångt nere

och nu pyste ventilen rejält 

och det bara flödade....

Tror inte jag kunna gråta så ordentligt, 

var jobbigt men nödvändigt.
Men när slutar det göra ont.....?

 

En stolt moster med lilla Emil !

Åh gumman... 

vad jag skulle behöva

 ha dig och mamma här nu, mitt hjärta blöder....

Behöver din stärkande kram och mammas smekande hand i min.

En stolt moster med lilla Molly !

Kom tillbaka till mig, kom tillbaka till oss

vi alla saknar er !

Vila i frid älskade änglar.

En dag i taget...

Äntligen..........

Kanske var dags att skriva inlägg men oj var så längesedan så jag fick forska och leta efter inloggningsuppgifterna. Då var det verkligen dags va ?
Jag har sedan förra inlägget kämpat mot min värk och tillslut så brast det. 

När ryggsäcken blir packad till det yttersta så funkar inte det inte mer....
Nu är det dags att börja sortera ut, så säcken kan tömas, eller ja minskas iaf och ställas undan med bearbetade känslor och tankar. I mitt sjukintyg står det uttmattningssyndrom, ja uttmattad känner jag mig verkligen. 3-4 timmars sömn per natt sedan 2-3 år tillbaka och alla sorger jag tvingats hantera och ingen förståelse från sjukvården då jag sökt för min värkande kropp, gjorde att jag föll platt fall. 

" Mitt arvegods efter Erica, varje gång jag tittar på denna tänker jag på henne "
Älskade syster vad du fattas mig, gör ont så det skär i bröstet

Saknaden efter min syster har tärt så och samtidigt inte få möjlighet till ensamhet och gråta blev för mycket.
Oftast är det skönt att få gråta ur sig själv men nu är det bra att kunna göra det hos min kurator. 

Hon benar upp tankegångarna så de går i rätt riktning. Jag kan längta efter de sociala i och med jobbet, men som det är nu skulle det inte funka då det tar sån energi att ta sig ur sängen. Men för mina älskade små hjärtans skull måste man ju. Det är för deras skull jag kämpar !

 En del dagar får jag fobi och fixar inte möten mellan människor. Men allt som oftast får jag tvinga mig....
Därför är medium som Fb, Instragram och bloggar ett alternativ för att hålla mig al´a jour om omvärlden.
För det mesta får jag leta efter motivation och ork till att städa eller plocka undan här hemma. Blir liksom en ond cirkel, då jag mår dåligt av stök men ändå inte kan fixas det trots allt...

Men min medicinering så börjar det sakta men säker vända och jag som alltid annars vill att allt ska ske nu, allra helst igår har fått tvinga mig att bromsa och ta en dag i taget. Det är svårt, men gör så gott jag kan. 

Min pappa skrattar åt mig, jag kan säga åt honom att ta det lugnt men själv glömmer jag bort det. Ja älskade pappsen va du skrämde mig förut när du berättade att du hade varit till akuten igår. Pappa fick problem med prostatan 2004 och kunde inte tömma blåsan ordentligt, fick opereras för det och höll på att sluta riktigt illa då han höll på att förblöda. Nu var han stolt för att läkaren hade berömt honom för att han hade sökt hjälp i god tid denna gång. Puh !

Min kurator gav mig läxa för några veckor sedan att börjar skriva ner mina tankar....
Ler lite nu och tänker att nu är jag mogen för det, nu är jag på gång. Så har ni läsare svårt för mina beklagande och ältande inlägg framöver, det är valfritt att läsa.... ;-)

RESULTAT AV DAGENS TERAPIARBETE KANEL & VANILJ BULLAR, GJORDE ONT I ARMARNA 

MEN VAR VÄRT DET  FÖR JAG HANN TÄNKA MYCKET. 

En Ängel till i himlen att sakna

Tisdag kl 07.09 somnade min älskade syster in, 

lugnt och fint i sömnen tog hon adjö

 och vandrar nu smärtfri i Nagijala. 

Hoppas hon möte mamma, 

mostrar Berit och Lena 

 mormor och morfar 

farmor och farfar 

i grönskande miljö 

där solen skiner och allt är underbart !

Varför ?? 

Saknar dig så min älskade vän och syster,

 varför måste livet vara så orättvist ?

RIP 1982 - 2011

Hon var en kämpe och hade gett sig den på att klara sig,

 hon myntade ett ordspråk när hon var på ett seminarium

"Vi vill Vi kan Vi ska bli friska"

När hon kom hem från den veckan

 var det en tjej med en annan glöd och

 det gav henne fina vänner som stöttade henne så mycket !!

Såg att hon växte mentalt efter den vecka och 

hon blev starkare även om hon hade sina dippar och vill ge upp ibland....

Tyvärr orkade hennes kropp inte längre slås 

och hon fick somna in och 

lämna oss med en saknad som aldrig kommer att läka.

Min pusselbit fattas mig !!

Tunga tankar... tunga känslor....

Hur gör man för att orka, ibland blir livet xtra tungt och man undrar varför....??
Vad är det som styr och vad är meningen många gånger....

Sorg och saknad tycks kanta mitt liv, hur mycket kan en människa bära genom livet ??
Orkar jag mer ??

Ryggsäcken tycks bli tyngre och tyngre för vad sak som sker...

Orkar inte...

 tunga tankar svåra funderingar, 

vill inte, kommer sakna för mycket, 

vill inte behöva få sakna

Varför ??

Just nu kan/vill/ får jag inte rensa luften och berätta 

men så småningom komme ni att förstå, varför är varför ...

Va rädd om det som betyder mycket för er och glöm aldrig att fånga dagen och livet för det är här och nu det sker !!

Vad är meningen med allt....

Jag tillhör den skara som då och då tror på ödet, visst har vissa saker en mening och man tänker att man lär sig något utav motgångarna man stöter på här i livet men även att saker och ting faller på plats när man tänker på hur lycklig lottad man är ibland...

Men ens tankar får sig en rejäl törn när man stöter på den stora frågan VARFÖR ? 

Vad är mening med att förlora sina nära och kära, behöva leva med den stora saknaden...

Att förlora sitt barn måste vara den största misstaget den högre makten gör där uppe, om man har sin tilltro den honom, för vad ska det ge för tankar och värderingar. 

Jovisst klart när det mesta lagt sig och man kan börja se glädjen i härlig minnen med ens barn och dess kärlek det gav men varför ska man behöva leva med att få säga adjö till ett barn som står på tröskeln till att kliva ut i livet och börja njuta av sin framtid, 

en framtid som så där tvärt tog slut...

Helen jag kommer nog aldrig att förstå hur dina känslor är just nu 

och hur det sliter i ditt hjärta när du tänker på din fina Anton <3

Min mormor sa när hon förlorade sitt andra barn, visserligen i vuxen ålder.... 

"man ska inte behöva säga adjö till sina barn, det är inte rätt..."

Och det är inte rätt, allt känns bara fel att ni ska få gå genom detta, det enda jag nu med gråten i halsen kan komma på är att ni tillsammans blir starkare 

och att jag vet att ni en dag kommer att skratta med ett leende åt er goa Antons, 

i era minne kommer han alltid finnas kvar och jag är övertygad om att han just nu vakar över er och blir inte förvånad om du en vacker dag känner en hand på din axel, 

för där och då finns han hos dig.....

Stor Kram till dig Helen <3

Vila i frid Anton 

Himlens alla änglar har nu fått en till

Här var det idag då tänkt att man skulle önska alla en riktigt GLAD PÅSK ! 

och visst önskar jag er det, men mina tankar går just nu till en vän som idag miste sin son, han blev bara 18 år.... 

Så tårarna här bara rinner och mitt hjärta sväller över av medlidande för dig Helen

förstår saknade och sorgen är svår just nu, 

men jag lovar att du kommer att kunna le igen när du tänker på din fina Anton

Så jag vill ge alla en tanke

glöm aldrig att glädjas över era barn och eran nära och kära !!

 ~~ Carpe Diem ~~