En månad jag har lite kämpigt med, 3 stora och varma människor har tagit adjö i Oktober. Man tror ju att tiden läker alla sår, jo förvisso så gör det det men saknade och längtan liksom växer ju mer tiden gått och man saknat dem ju längre o längre...
De första dagarna så kämpade jag med en jävulsk huvudvärk som biverkning av ett ryggvätskeprov som de tog... Gjorde mer ont än själva provtagningen. Men nu är den gjord, får bara hoppas att de kan finna nån orsak till min dagliga smärta. Som tyvärr ökar eftersom jag ökar min arbetstid. Men försöker prioritera mig själv och arbetar med det faktum att det är helt ok att inte göra nåt hela tiden. Något som jag har, rastlöshet och alla måsten tar överhand. Häromveckan så fastnade jag för släktforskning, fy bubblan va kul det e, men nackdel är att jag fastnat vid dator. Men kul att bygga ull släktträd, inte bara för min skulle utan även för barnen i framtiden.
Älskade goa Blondie fick somna in, tänkt du e saknad och vi tänker på dig varje dag. Hoppas du busar runt och får min syster att skrattar så där gott hon bara kunde och klär ut dig med sina sjalar och tokar sig. Tror du gillar det.
Vila i frid, alla mina änglar 💜
