Äntligen..........
Kanske var dags att skriva inlägg men oj var så längesedan så jag fick forska och leta efter inloggningsuppgifterna. Då var det verkligen dags va ?
Jag har sedan förra inlägget kämpat mot min värk och tillslut så brast det.
När ryggsäcken blir packad till det yttersta så funkar inte det inte mer....
Nu är det dags att börja sortera ut, så säcken kan tömas, eller ja minskas iaf och ställas undan med bearbetade känslor och tankar. I mitt sjukintyg står det uttmattningssyndrom, ja uttmattad känner jag mig verkligen. 3-4 timmars sömn per natt sedan 2-3 år tillbaka och alla sorger jag tvingats hantera och ingen förståelse från sjukvården då jag sökt för min värkande kropp, gjorde att jag föll platt fall.
" Mitt arvegods efter Erica, varje gång jag tittar på denna tänker jag på henne "
Älskade syster vad du fattas mig, gör ont så det skär i bröstet
Saknaden efter min syster har tärt så och samtidigt inte få möjlighet till ensamhet och gråta blev för mycket.
Oftast är det skönt att få gråta ur sig själv men nu är det bra att kunna göra det hos min kurator.
Hon benar upp tankegångarna så de går i rätt riktning. Jag kan längta efter de sociala i och med jobbet, men som det är nu skulle det inte funka då det tar sån energi att ta sig ur sängen. Men för mina älskade små hjärtans skull måste man ju. Det är för deras skull jag kämpar !
En del dagar får jag fobi och fixar inte möten mellan människor. Men allt som oftast får jag tvinga mig....
Därför är medium som Fb, Instragram och bloggar ett alternativ för att hålla mig al´a jour om omvärlden.
För det mesta får jag leta efter motivation och ork till att städa eller plocka undan här hemma. Blir liksom en ond cirkel, då jag mår dåligt av stök men ändå inte kan fixas det trots allt...
Men min medicinering så börjar det sakta men säker vända och jag som alltid annars vill att allt ska ske nu, allra helst igår har fått tvinga mig att bromsa och ta en dag i taget. Det är svårt, men gör så gott jag kan.
Min pappa skrattar åt mig, jag kan säga åt honom att ta det lugnt men själv glömmer jag bort det. Ja älskade pappsen va du skrämde mig förut när du berättade att du hade varit till akuten igår. Pappa fick problem med prostatan 2004 och kunde inte tömma blåsan ordentligt, fick opereras för det och höll på att sluta riktigt illa då han höll på att förblöda. Nu var han stolt för att läkaren hade berömt honom för att han hade sökt hjälp i god tid denna gång. Puh !
Min kurator gav mig läxa för några veckor sedan att börjar skriva ner mina tankar....
Ler lite nu och tänker att nu är jag mogen för det, nu är jag på gång. Så har ni läsare svårt för mina beklagande och ältande inlägg framöver, det är valfritt att läsa.... ;-)
RESULTAT AV DAGENS TERAPIARBETE KANEL & VANILJ BULLAR, GJORDE ONT I ARMARNA
MEN VAR VÄRT DET FÖR JAG HANN TÄNKA MYCKET.
