efter det senaste inlägget
kom äntligen underverket till världen !
Men hon ville drar ut på det hela genom att retas lite den dagen (19/7) som hennes far hade gissat på.
Då magen tidigt blev stor trodde både han och svärmor att jag skulle få för tidigt.
Så natten till den 19:e Juli vaknade jag kl 04 av att rejäla värkar satt i ryggen och inte hjälpte det att ta värktabletter, värkar eller ja mer som ett molande från korsryggen och upp mellan skulderbladen.
Ringde förlossningen och under samrådde med bm så valde vi att åka ner för en koll.
Väl på plats kollades det hur öppen jag var och en ctg kurva togs. Var bara öppen dryga 2 cm.... Fick lite värktabletter och senare på kvällen försvann värken, vi valde att vara kvar på patienthotell, om det skulle sätta igång på natten.
Vaknade på morgon och då hade både min förhoppning att det snart skulle vara klart och all värk var borta, puff...kände NADA...
På onsdagen blev vi lovade av den goa bm Marianne J på förlossningen i Karlstad att hon skulle göra en hinnsvepning... hade då öppnat mig till mellan 2-3 cm....så med nya glada förhoppningar åkte vi hem för att invänta nya tecken...jo då slemmis började ge med sig på torsdagen men sen efter det hände inget IGEN.....
En hel vecka efter det tog det innan jag vaknade, åter igen kl 04 av att värkarna hade ändrat karaktär. Klockan 6 började jag anat ett mönster och när hon var 7 började jag klocka dem.... 5 min mellan.
Urban vaknade och sa samma som han sagt de senaste dagarna " Å du har inte känt nåt inatt "... tänkte först låta det gå en eller 2 timmar till innan jag sa något men sa glatt på sec " Jo. fem min mellan " då kan ni gissa vem som fick ett ansikts uttryck som både visade nervositet och glädje på samma gång !
Vid 9 tiden ringde jag åter igen till fl och fick komma in för att kolla ??
Kolla tänkte jag nej nu för 17 ska här födas barn, hade inte tänkt att åka fram och tillbaka mer....
På väg in satt vi och gissade hur mycket öppnad jag var denna gång.... trodde nog på runt 5 cm..
Gissa om att vi blev förvånade när bm sa, 2-3 cm.... Men va F*..... höll på att bli galen...
" ja jag vet inte jag sa bm, är inte som det har bestämt sig om det har/ska starta..."
Aldrig tänkte jag, om jag så ska gå här i korridorerna tills jag föddes upprättstående ska jag inte åka hem utan bebbe...
så en tur till restaurangen blev det, orkade inte äta själv men min man njöt av Lasagne !!
Hans favvo mat, mådde lite illa och värkarna skiftade hela tiden mellan 3-7 min nu....
Men du kanske vill ha fisk istället sa han när han försökte få mig att äta något....
Ni kan ju gissa att min tomma magsäck vände sig in och ut...
Tyckte han åt sakta och bara ville gå tillbaka till fl, på vägen dit så upplevde jag att värkarna tryckte på mer neråt. Nu var klockan efter strax 13 och bm satte ny kurva... men gjorde inte så mycket mer då det var skift byte vid 14
In kommer den otroligt goa BM vi hade tidigare, " jag har väntat på er säger hon med ett stort leende " och lovade oss att hjälpa till så att det skulle gå framåt,
" vet ju vad ni har fått åka fram och tillbaka "
Klockan 16 tog hon håll på hinnorna och sedan blev det ett antal rundor i korridoren...
vid 17 tog jag en låååång dusch...så skönt hade kunnat suttit där i evighet men något sa mig att ta mig till förlossningssalen.
Nu kom värkarna med 2-3 min.
Andades mig genom värkarna som tryckte på rejält neråt, tillbaka i sängen för en kurva...
Nu tyckte nog Marianne att jag borde kanske testa lustgasen ( kl 17.30), var lite motvillig då jag inte tyckte den hjälpte förra förlossningen.
Men jag säger då det, det bästa jag fått. Fick henne att lova att starta med en svag blandning.
Fick bort de värsta topparna.!!
30 min senare var jag fullt öppen, från 6-7 cm.
Strax innan hade jag känt den första krystvärken, håll emot fick jag till svar då jag sa detta....
Sen gick det undan, får jag trycka på frågade jag när nästa kom !!
Ja helt ok, fort kom hon.. 3-4 st till, så var hon ute ( bm var tvungen att få hjälp med att få på sig handskarna ;-)
klockan 18.12 !!
Kändes helt underbart, precis som första gången !!
En liten tjej på 3.600g och 53 cm lång så att mitt mått var stort berodde inte på vikten utan den enorma mängd fostervatten, det kom mycket då hon tog håll på hinnorna
men ännu mera när hon gled ut.
Lyckan är stor och allt känns underbart !!
Här har ni vårat hjärta
Irma Molly Carolina
2010-07-28
Stolt Storebror Emil som är född
2003-01-28
