En eftermiddag....

Med värkande kropp tog jag mig hem efter träningen och placerade mig i soffan....
Men i fruktskålen skrek ett par stackars bananer som gått från gul till brunt och bad mig att göra plågan kort.

Bet ihop och gjorde banankaka och bananmuffins.

Tänkte lite så där glatt (ironi) att det kan ju vara bra att ha i frysen när det hägrar picknick, slängde en blick ut där regnet fortfarande stod som spö i backen. 

Suckade lite men

sedan kunde jag med gott samvete kolla på film, 

Pearl Harbor med mysfilt och tända ljus. 

På nätet och i tidningar har det börjat tjatas 

om "Mors dag".... 

Har lite svårt för denna dag, trots jag själv är mamma.

Min första "svärmor" Barbro sa alltid att hon inte gillade den dagen, kunde förstå varför då hennes mamma var bortgången. Men det är först nu som jag VERKLIGEN vet vad hon kände.
Dagen är förknippad med bitterljuva känslor.

Hem kommer älskade Molly, 

stolt som aldrig förr

 med ett sitt allra första Mors dags kort ! 

Gissa om jag smälte :-)

Inombords rann tårarna....

Älskade Pigan min, mamma finner inga ord... 

för hur mycket jag älskar dig !

Känner inte att jag riktigt är på topp, men en dag, en eftermiddag i taget. Har länge funderat på vad som kan få min ventil att öppna sig, vill kunna gråta som ett lite barn för att släppa på trycket.

Upptäckte bara sådär förut vad som fick mig känna en känsla, en video på Yotube med Shania Twain

From this moment

Titeln sa mycket också.....

Snart blir det den större dosen tabletter

 hoppas jag får sova bättre inatt.

Sov så gott mina läsare !