Vill ni hjälpa till ?

“ En Människa jag aldrig glömmer ”

Blir för mig ett självklart val.
Min mamma, som somnade in strax före nyår.
Efter 5 års kämpande mot sin cancer.
Och som dom flesta skulle beskriva eller säga om en bortgången, “ Hon hade ett stort hjärta “
Men det hade verkligen min mamma. Räckte till åt alla, både familjen och släkten.
Många av hennes syskon har rykts bort alldeles för tidigt och hon fanns då till för deras barn.
Hon var omtänksam och snäll person och hon avskydde orättvisor.
För mig var hon en bra förebild som format mig till den jag är idag.
Men även på ett negativt sätt, då jag tagit efter detta att vara för snäll.
Hon tilläts sig själv att bli trampad på många gånger.
Men hennes hjärta bara växte och växte med åren.
Och när hennes första barnbarn föddes, min son Emil.
Så var hon så stolt och hon hade gjort allt för honom.
Min mamma hade en härlig humoristiskt sätt att se på livet och tillsammans med Emil hade dessa två ett band som inget i världen kunde ta sönder.
Från barnsben hade hon kämpat med ett dåligt självförtroende och skolan hade inte varit en lätt match för henne.
Men med kärleken från våran far och oss tre flickor så växte det och hon fick kämpa från dag ett då hon blev mamma för första gången.
Min äldsta syster föddes med ett handikapp.
Och detta fick hennes varma hjärta o hennes barnkärlek att kämpa ännu mera om orättvisor i vårat samhälle.
Kärleken till våran framtid, barnen.
Låg henne så varmt om hjärta att hon jobbade som dagmamma i många år.
Spelade inge roll hur många hon hade haft kring matbordet o hur kämpigt jag vet att det var för henne.
Så hörde jag henne aldrig klaga över sin yrkesroll.
Hon blev den omtalade dagmamma som lät barnen vara med och baka o pyssla i hemmet.
Och till sina små skyddslingar stickade hon egen designade mössor.
Alla dagbarnen fick mössor som matchade sina vinteroveraller.
Dessa satt hon och stickade på nätterna när hon inte kunde sova, hon stickade i bilen, överallt..
Så idag är det min sons sätt att se på mormor “ Är en ängel som sitter på ett fint moln och stickar “
För hon var och är en ängel. Samlade på änglar, och hon fick nåt speciellt i ögonvrån då hon stolt visade upp sin samling, på nåt sätt tror jag hon visste vad som komma skulle.
Men hon vägrade prata om det och ville inte ta emot hjälp till samtal.
Med erfarenhet från en förlossning då hon förlorade mycket blod, så återberättade hon när jag blev äldre att hon hade sett ett ljus i den stunden innan hon vaknade till igen.
Detta gör att min syn på döden är rofylld.
Hon bara gav och gav, i sin jobbigaste stunder i slutet så oroade hon sig för oss barn trots sin smärtor.
Och kunde se när vi mådde dåligt men även skratta gott när vi skämtade.
För hon ville inte att hemmet skulle vara trist och tråkigt.
Jag är så glad att jag fick ge henne allt den sista tiden och betala tillbaka för den underbara barndom som jag fick.
Och även om hon inte finns här nu på jordelivet vet jag att hon nånstans vakar över oss.
Jag hon hade verkligen ett stort hjärta och hon kommer alltid att förbli i mitt.

vad tyckte ni ?.... är min andra uppsats i Svenska A som jag nu skrivit...

om ni vill kom gärna med åsikter vad ni tycker jag borde ändra på....innan jag skickar in den.